Jag kan inte röra mig när jag ligger i sängen utan att gny som en bebis.
När jag ska koncentrera mig på att tänka måste jag på ett eller annat sätt ta mig själv i ansiktet vilket får mig att se ut som ett superfån.
När jag har laddat upp för att säga något som jag vill eller måste eller både och brukar min hjärna slå över till att bara tänka på låtars texter och melodier och när den gör det är det lika bra att skita i att försöka säga något för jag vet att det som kommer komma ut ur munnen om jag gör det inte alls kommer att betyda det som jag från början ville säga.
Ibland säger jag saker utan att tänka. Jag tänker lite för mycket och får för mig att en del saker är odispytligt självklara som t.ex. att dum inte är ett ord eller att K aldrig uttalas som ett sh/sk/sch/skj/tj- ljud.
Men annars är jag perfekt eller iaf som jag vill vara och är man det är man ju perfekt.