kom.

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror. Jag vet att du sa fel och hela stan vet om det känns det som. Du gick för långt. Du är altid deras fnask. Jag säger kom, allt är förlåtet, ah de snackar bara strunt, de har väl redan glömt hur kul det kan va att tummla runt.
Din byst är full med rock'N'roll och håret lyser blont, det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt. Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken. Vissa dagar är man ett med alla männskorna i parken. Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt, det gör dig matt och arg och nedtryckt i två alldeles för grova skor. Din mun ångar av rök. Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök. Jag säger,
kom

Det finns ett ord för vad jag lider av men jag har glömt det nu. Det där att komma på försent vad man borde sagt och du vet hur det känns. Det vet väl jag. Jag har känt dig, jag är van och jag borde sagt igår vad jag kom på här om dan men nu är allt försent nu är det gjort, nu är du dömd, du blev ett fnask och du är alltid deras fnask och han är glömd men låt dem älta dividera om vikten i det där. Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om jag säger,
KOM!

Ja du går nedtryckt i två alldeles för grova skor. Det börjar visst bli höst och den är lika spottad på som begagnade bröst. Nu faller löv, det blåser på, det börjar om, jag säger kom, här är världen här är livet vi ska leva i. Vi och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen, alla männskorna i parken, alla herrarna på krogen. Här finns ingen som kan döma här finns ingen mera lärd om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld. Du kommer alltid tillbaks med vetabättre direktiv till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv. Några smulor till duvorna min vän sen går vi hem.

och morgonen är full av dagg och höst.

Ny fin mobil med sketen kamera men shyssta rörelsedetektorer.
Jag fladdrar omkkring och vet inte var jag ska sätta mig. Jag vill helst flytta och bo ensam nu. Det är på tiden. Skaffa jobb och köpa egen mat. Jag är inte skapt att bo tillsammans med.

Det är svårt att veta vad man ska satsa på. Vad som kan bli bra och vad som redan är dömt att misslyckas och dö. Relationsproblematik, javisst.

Sängen...?
...
...
...




Sängen!

13/07

Jag är verkligen jättenere för att min mobil har gått sönder. En massa minnen som är försvunna, en massa saker uppskrivna som jag inte kommer att komma ihåg. Jag skrev upp allt jag ville minnas i den telefonen.
Första gången jag träffade klassen och vad jag tyckte om dem. Första gången jag träffade Albin och Marcus och första smset jag någonsin fick av Icke och Calle och Linnea ock Jenny. Alla hysteriskt roliga sms jag har skickat och alla fina jag har fått. En massa datum som jag vill komma ihåg första gången det, sista gången det.
Jag har gamla bilder på alla jag tycker om och vill minnas. De älsta bilderna är ifrån 2006 på hur jag såg ut då och vad jag gjorde då för tiden.
Det är så himla tragiskt. Det känns som om jag inte har levt. Som om åren 2006 till 2009 inte har funnits och att jag kommer glömma allt jag, vi och dem har gjort. Jag blir rädd när jag känner så.
Jag får en liten troligen inte befogad liten fasa i hjärtat. Att jag, om fem år ine minns ett dugg om allt det stora som hände år 2008, mitt år av förstor.

delar av mitt liv har gått sönder och försvunnit.

Kan inte säga det för många gånger.
Trasig mobil. Ny mobil som inte kan ta emot sms. Skicka era nummer till mig på facebook eller ring så att jag får dem. Har samma nummer som förut.

huvva...

Jag blir trött på TV:n när de säger saker som:

"Vinn en PRIVAT visning av Harry Potter och halvblodsprinsen för dig och dina 500 närmaste vänner."

och

"Gordon Ramsey räddar restauranger som står på kanten av avgrundens kalsonger."

sängen är en sniken jävel som försöker lura mig!

Jag var uppe tidigt idag och är redan sovadjuptinågratimmar trött. Men det får jag inte för jag ska upp ännu tidigare imorgon. Min dag var planerad med lite fint väder men vädret som det är nu är ju det värsta. Varmt som i ett rövhål och lika jävla fuktigt som i ett också. Men ingen sol. Precis som i ett rövhål alltså.

Jag såg en kanske upprörande sak i tidningen imorse så nu ska jag undersöka saken närmare och sedan kanske skriva en insändare. Eller ett nytt inlägg.?

ja e fan ödmjukast i världen!

Förlåt! Jag menar förstås att JAG alltid är ensam och att JAG aldrig kommner bli mer än mig själv.
Jag vet inte hur det är för andra och då ska jag inte skriva om det heller.

först en förklaring men sen tänkte en jag på en grej.

Jag har gjort vissa justeringar i min tillvaro. Fan vad sånt kan vara hjärtslitande att inse att det måste vara dags nu. Lagt en del bakom mig och det känns faktiskt bättre nu.

Surt att ha sommarlov när ingen annan har det bara men det har redan sagts så många gånger redan att det inte är värt att säga. Igen. Men man blir ju lämnad ensam med paniken över att man måste börja leva livet som det ska vara snart och om jag får ett sådant jobb och en sådan tillvaro att jag aldrig får sommalov igen vill jag aldrig sluta skolan. Jag vill heller aldrig bli vuxen om det innebär att man aldrig kommer att umgås med vänner på det sättet som man gör nu. Att spontanitet ersätts med ett evigt jävla smsplanerande för att få umgås med någon. Jag är beroende att veta att man kommer att träffa de som man vill träffa så småningom i och med att man går i skolan. Beroende av skolan för mänsklig kontakt. Skit...
Jag tror att man alltid är ensam och att man aldrig kan bli mer än sig själv och då ter sig ensamheten inte lika sorgligt längre.

Du, ha det bra. Puss och hej då.

I'm a plough and you're a furrow, I'm a fox and you're a burrow, I'm a weed and you're the rose, you're a man and I'm low.

Jag är här nu men jag har ännu inget att säga förutom att Jonny Flynn var ett tag sedan och att han är perfect.
Jag är fortfarande sur för att jag är för fattig för att få njuta av [ingenting] och Christopher Sander.