bara för att jag gillar fåglar.

det här handlar om kärlek och behöver därför ingen benämning.

Jag... jag minns honom en dag när vi gick brevid varandra. Och den dagen var allt som vanligt... Det vat höst eller vår, minns jag, för det det blev kallt innan solen hade gått ner och jag hade på mig min gröna jacka.
Åh gud, jag kan inte röra mig när jag tänker på det!

the Burden

Tjaa... Mycket har förändrats. Ja.
Jag är glad för att jag känner igen så mycket mer musik än vad jag gjorde innan. Jag är sur för att the smiths inte går att hitta.
Jag är besviken för att jag inte är Morrissey.
Man kan ju inte annat än att älska Magnus Karlsson (the weeping willows, ikväll på på spåret).
Måste kila.

Hej hej tjena ne det här var tråkigt hej.

titel:

Sådärja! Nu är definitivt alla de som brukade läsa min blogg glömt bort den. Så nu kan jag skriva vad jag vill!
Jag känner att jag vill lägga mig och dö mitt i en väg med hälsenorna avskurna. Jag drömmer om att svälja piller och somna sött. När jag vaknar känner jag att det inte egentligen finns skäl till att vara vaken och att jag helst av allt aldrig skulle vilja vakna. "Men det är säkert bara en fas". Livet skulle bli tvunget att ändra på sig ganska radikalt om allt som jag vill ska vara blev. Så därför har jag givit upp hoppet om förändringen.

is that that fucking Peter Frampton song?

Haha, äter pizza och lyckas tappa halva pålägget i knät och märker inget.
Gott med pizza.

Idag har det inte hänt så mycket. Det blir lätt tråkigt när man har planerat att plugga och inte gör det. Vad gjorde man när man inte gjorde det liksom, vill jag fråga. Satt vid datorn och lyssnade på musik, försökande utklura vilka låtar jag skulle kunna sjunga i ett eventuellt band antagligen. eller duo snarare. Det är ju bra att man äntligen kommer igång med något eget, även om det blir en mjukstart med covers.
Behöver jag ens körkort om jag blir popartist och rik som ett svin? Dumt nog är det så jag prioriterar för tillfället. Fuck körkortet!

mellankoliets underlakan.

Jag sitter vid datorn i vardagssrummet och önskar att någon vore här att dela min härliga ensamhet, det härliga vädret och den härligt sega datorn med. Funderar lite på vem jag skulle kunna ringa men det finns nog ingen som jag skulle vilja umgås med just nu av de jag känner. Vill inte göra något och det finns ingen som är bekväm med sånt. Men jag sov inte ensam i natt och det var fruktansvärt. Mysigt och på samma sätt skrämmande. Jag beskriver saker sjukt mycket mer dramatiskt än de är märker jag nu.

Ikväll tror jag att jag ska på en spelning men jag vet inte om jag har hjärnkapacitet för sånt riktigt. Hm.

Jag saknar väldigt mycket nu för tiden men jag tror, eller snarare vet, att det inte är befogat. Det är inte på riktigt, bara en produkt av förändring och rädslan inför den. Jag vill stanna tiden och få vara i någons famn en stund för att kunna se på saker obkektivt och försöka klura ut vilket mitt nästa drag ska vara.

Dagens värsta: köpa och äta nyttiga hamburgare på max när man är för berusad och täppt i näsan för att känna smak.