titel:

Sådärja! Nu är definitivt alla de som brukade läsa min blogg glömt bort den. Så nu kan jag skriva vad jag vill!
Jag känner att jag vill lägga mig och dö mitt i en väg med hälsenorna avskurna. Jag drömmer om att svälja piller och somna sött. När jag vaknar känner jag att det inte egentligen finns skäl till att vara vaken och att jag helst av allt aldrig skulle vilja vakna. "Men det är säkert bara en fas". Livet skulle bli tvunget att ändra på sig ganska radikalt om allt som jag vill ska vara blev. Så därför har jag givit upp hoppet om förändringen.