mellankoliets underlakan.

Jag sitter vid datorn i vardagssrummet och önskar att någon vore här att dela min härliga ensamhet, det härliga vädret och den härligt sega datorn med. Funderar lite på vem jag skulle kunna ringa men det finns nog ingen som jag skulle vilja umgås med just nu av de jag känner. Vill inte göra något och det finns ingen som är bekväm med sånt. Men jag sov inte ensam i natt och det var fruktansvärt. Mysigt och på samma sätt skrämmande. Jag beskriver saker sjukt mycket mer dramatiskt än de är märker jag nu.

Ikväll tror jag att jag ska på en spelning men jag vet inte om jag har hjärnkapacitet för sånt riktigt. Hm.

Jag saknar väldigt mycket nu för tiden men jag tror, eller snarare vet, att det inte är befogat. Det är inte på riktigt, bara en produkt av förändring och rädslan inför den. Jag vill stanna tiden och få vara i någons famn en stund för att kunna se på saker obkektivt och försöka klura ut vilket mitt nästa drag ska vara.

Dagens värsta: köpa och äta nyttiga hamburgare på max när man är för berusad och täppt i näsan för att känna smak.